Intrigpapper – Skogens Kraft

Den Sjunde Delen i kampanjen I Skuggan av Pelarberget

8-10 oktober 2010

Huvudintrigen

Pelarnejd styrs utav Federationen, ett rådslag. Federationen består av olika varelser, företrädandes olika folkslag och livsvägare. Just nu har Federationen 5st medlemmar, men kanske bör även du ha en representant?

Det finns på lajvet ett par fakta som bygger upp den stora bertättelsen. Dessa fakta är menade att ge en bild av hur läget i Pelarnejd ser ut och vad som kommer att bli viktigt på lajvet. Här kan du läsa vilka dessa fakta är:

• En malström har öppnat sig – det är en farlig plats för alla, men särskilt för magiker som kan förlora sin kraft om de hamnar i strömmen.
• De mörka virvelvindarna stiger ur malströmmen och sveper genom skogen, vad är de för något? Vem har sänt dem och går de att stoppa?
• Dold i skogen vilar en älva. Hon är bunden till tidens gång. Nu är det bråttom att finna platsen och väcka älvans kraft, för då kan malströmmens tillväxt!
• Något och några hotar Pelarnejd. Ett blodigt avgörande närmar sig, vilken kraft bär skogen att stå emot angreppet? Och vilken sida företräder egentligen skogen?
• En mörk drottning är på väg att krönas, går detta att stoppa?
• En demon vandrar genom skogen. Den får varelser att ryka ihop och börja bråka, men vad är det för en demon egentligen? Kan den bli värdefull?

Allmän stämningstext

Då sommaren stod inför sitt fall firades två hjältar i Pelarnejd. Den ena utav de två, Lostarin, hade visat prov på både styrka och skicklighet, då han tillsammans med sin legion fördrev Dödens Munk – Zorin. Eller var det Greve Nikanor Terni? Hursomhelst så stod det klart att abboten för gott hade lämnat Pelarnejd – leve legionen!

Den andre utav de två hade om möjligt visat prov på än större viljestyrka. I nattens mörkaste timmar hade Siv Karlsdotter, en enkel jägare, valt att söka svärtan i Cavallius gamla gruva, fast besluten om att möta och förgöra vålnaden – Zalazh. Sagt och gjort, jägaren fällde sitt byte och äntligen befriades Pelarnejd från denna hemsökelse.

Detta var hjältedåd. Handlingarna och natten kom att välsignas för lång tid framöver. Pratet verkade heller aldrig vilja ta slut. Det språkades på krogar, under granar och i stugor om Lostarin den Ståndaktige och Siv Stålmod.

Alltmedan löven skiftade färg stod det klart för de styrande i trakten att folket krävde ett formellt uppmärksammande av de föredömliga insatserna. Frågan var bara vad?

Det var dessutom bråttom. Påtryckningarna var redan stora och skulle snart bli ohanterliga, allt riskerade att gå överstyr. Federationen – Tryrion af Hökfjäder, Íverin Eryngîl, Tore Demonbane, Henrik af Rosenkvist och Felharas – bestämde därför att man skulle sätta sig ned för att sammanträda i frågan så fort som möjligt.

I skuggan utav hjältedåd och storverk fanns det även en hel del bekymmer. På det gamla berget växte sig malströmmen allt större medan dagarna gick. Magikerna höll sig på avstånd – alla visste dom att undvika en ström som ledde till tomheten. Vanligt folk skakade mest på axlarna – ”mig har den där strömmen inte gjort något, den är väl straff för er svartkonst kan jag tänka”.

Men när det började komma varelser upp ur strömmen stod det klart att allt inte var så enkelt. Dessa väsen hade funnit ett sätt att vandra upp genom strömmen – det var mörka, demoniska virvelvindar. Dom sades livnära sig på själar. Varelserna som stärkte sig med mat, sötebröd och cider vid Lönnkrogen, kliade sig villrådigt i huvudet över denna hemsökelse. Till slut var det Melwa som klev fram: 

-         Tarathiel har lovat att sända mig de skrifter som sägs finnas i Grönskans Dal. Han har rest dit för allas våran skull, i ett försök att finna ut hur vi kan stoppa malströmmens tillväxt.

Efter Melwas tal blir det tyst. Folk skruvar på sig. Skogsalvsmagikern föregår doc frågorna: 

-         Det jag vet är att dold i skogen vilar en älva, bunden till tidens gång. Nu är det bråttom att finna platsen och väcka den sovande, så att malströmmens tillväxt kan stoppas! Men så, sök då!

Genast blir det febril aktivitet på platsen. Folk springer bokstavligen om vartannat.

En förbivandrande sierska, Ivana Korpöga, som stannat upp vid talet om en malström stod och muttrade för sig själv: ”Stoppa strömmen från att växa kan ni väl göra, men sen då, ni kan ju knappast få den att sluta sig igen – och varelserna som kommer ut, hur ska ni hindra dom?”

De som stod närmst hörde sierskan ord. Bland dom var skrivaren Abraxa, som tog till orda: ”Jag är rädd att bara en utav Skymningsrikets ståthållare kan befalla sådana varelser, och här kommer det tråkiga in, det finns inga sådana”.

Runtomkring platsen skakde folk av sig sina rysningar. Många var berörda av vad de just hade hört. Allt pekade mot att Skymningsriket var en mörk och fasansfull plats. Det var här Nikanor Terni varit Greve, tills någon lyckades fängsla denna munk i Azaléas katedral.

Men sanningen var den att många även återmindes tillfällen då de vandrat i skogen, oberoende av varandra, och hört en mässande rösten i skuggorna. Ingen hade kunnat peka ut riktigt var den kom ifrån, men samma rader upprepades om och om igen, som vore det i förberedelse för något:

”Skymningsrike, skymningsrike
Skänk mig hopp om större vite,
Kalla mig till dans mot natt,
Styrd av piskans vilda skratt

 Skymningsrike, skymningsrike
Väck en dvala utan like,
Ge mig smärta hård och kall,
Min själ ska vaka intill fall

 Skymningsrike, skymningsrike
Jag bönar, ber, vill bidra lite!
Låt mig mörkrets krona finna
Låt mig kröna rikets kvinna

 Vakna, vakna, friherinna
Besegla ödet, börja spinna!
Vakna, se...

Alas, den natten vred Magda Järnvinter sig sömnlös i sin bädd. Den gamla gumman såg allting så klart framför sig, fast när hon försökte sig på att beskriva sina syner för de yngre var det som att dom inte förstod språket. Men för henne var bilden nu:

”Blod... Skogens slumrande kraft är på väg att vakna ... Det har redan börjat ... och det ska börja med en strid. Blod. Skogens kraft har alltid funnits där, bara stundom fallit i glömska, men alltid levt kvar i drömmarna. Blod. Nu är en obalans jag inte har känt på århundraden – de svarta är obundna. Två urgamla riken är på väg att vakna, en mörk ledare ska krönas – det kommer kräva blod.”

Samtidigt som folk sökte febrilt efter en älva i skogen – tala om att leta efter nålen i höstacken – så växte sig farhågan för ett angrepp allt större. Men var fanns hotet? Var det Wilone som skulle anfalla? Eller något annat rike? Fortet måste i varje fall bli klart. Federationen behövde se till detta.

Tills dess gjorde man gott i att snegla över axeln emellanåt, så att ingen gick bakom ryggen på en. Hotet var ju ändå påtagligt. Det kom därför inte som någon överraskning, ja mottogs snarast med lättnad av många, då farhågan gjordes konkret – detta i form av en lapp som Ulf Handelsman fann hängandes på ett träd, vid sin väluppskattade krog en morgon:

”Hedningar och vildar,
bered er på att dö
Ert blod ska flyta i eftermiddagssolen
Vid det tredje glaset efter middag,
skydda era hjältar
fly, dö eller tänk,
Ni vill inte stå på fel sida när stridslarmet ljuder”

Spinnerskan Zerafia hade lyssnat med stora öron då meddelandet lästes upp, men nu vände hon åter uppmärksamheten mot sitt arbete. Gilmo vandraren såg på spinnerskan och blev förundrad. Han gick fram och frågade hur hon kunde bara fortsätta att arbeta, trots detta hot och den obalans som ingen verkade kunna göra slut på. Zerafia tittade upp och log:

-         En sak har jag lärt mig du vandrare. Det är att om ingen här och nu kan bringa ordning i oredan, ja då står hoppet till det ännu ofödda, bara det kan återställa den uråldriga balansen – barnen om man så vill, och ett av mina barn är min väv.

Varmt välkommen på lajvet Skogens Kraft!

Lajvet startar Fre 8/10 kl 21.00 och håller på till Sön 10/10 kl 13.00.

Möte för alla hålls Fre 8/10 kl 19:30 vid Krogen.